Dag 11 – Någonting jag oroar mig för.

Jag oroar mig nästan varje dag om hur framtiden kommer se ut. Eller oroar kanske inte är det rätta ordet, men jag känner både positiva och negativa känslor om vuxenlivet. Eftersom jag inte har någon koll alls vad jag vill läsa på för högskola eller vart jag vill söka jobb så känns det lite så där halv jobbigt att jag tar studenten i juni. Innan har det känts som jag haft all tid i världen på att fundera på det, men, det har jag ju inte längre. Det som känns jobbigast av allt är nog hur vi nästan alla tjejer kommer splittras. Börja på olika skolor eller jobba i helt andra städer, Köping har ju inte så mycket att erbjuda på dom fronterna. Visst kanske vissa håller ihop men vill ju ha hela gänget samlat! Jag har alltid haft en, eller i nuvarande fallet, 4 närma vänner i min klass som jag umgås med varje dag i skolan. Jag behöver aldrig sitta själv, inte äta själv eller ja, känna mig ensam helt enkelt. Det kommer bli tufft på en ny skola eller ett nytt jobb, man har inte sina vänner vid sin sida. Det är ju iofs bra eftersom man lär känna massor med nytt folk på det viset, men det kommer bli tufft i början.
Förutom det så oroar jag mig ganska mycket om mitt hår, haha, ungefär varje dag. Martin får höra om det jämt och ständigt, stackarn. Har gjort det enda sen jag färgade brunt, men snart slipper jag klaga ;-)